Historia och historier

3. Goda år

Vi  var  nu  i  andra  halvan  av  femtiotalet, åren med rock and roll och "Elvis the Pelvis" om man nu får säga så om en halvgud. Kampen mellan ryssar och amerikaner om att bli först i rymden hade startat, och för tillfället ledde ryssarna. Nattetid kunde vi följa en liten glödande boll uppe i skyn, och var ledsna över hunden Laikas öde i den ryska Sputnik 2. Det finns en minnestavla utanför Moskva över de ryska kosmonauter som har förlorat sina liv. I ett hörn lär det också finnas en liten hund.

Jag trivdes med att vara lärare, men en dag satt jag och bläddrade i tidningar under en rast och fick av en slump se att man sökte en rektor i Lund.

Lund var en stad med stor attraktionskraft. Jag hade gått på kullerstenarna i stadens gamla centrum och visste att några av mina förfäder från den danska tiden låg begravda i Domkyrkan. Efter någon tvekan och utan  större förhoppningar om framgång skickade jag in min ansökan.

Inte hade jag behövt fundera! Nornorna hade redan för länge sen tagit hand om det hela, och på ett mycket fiffgt sätt måste jag säga. Detta är vad jag fick höra senare.

Min värste konkurrent, långt mer meriterad än jag och självklar för tjänsten, hade varit sent ute. Han  hade åkt till Lund på kvällen sista dagen för att stoppa sin ansökan i skolans brevinkast. Det finns faktiskt ett brevinkast, men placerat ovanligt högt uppe på vänster sida av den åldriga entrédörren, och han kunde inte hitta det.

Intressant tanke: Min framtid förutbestämd ett halvt sekel tidigare genom en ödestråd mellan mig och en excentrisk snickare! 

Hur som helst, så kom det sig att jag flyttade från den vintriga Norden  till den varma Södern och blev rektor för en liten yrkesskola i en gammal byggnad i hjärtat av Lund. Året var 1958. 

Tio år senare satt jag på min rektorsexpedition i Polhemskolan, skolans nya namn, när telefonen ringde. 

Vi hade flyttat till nya byggnader ute på väster år 1961. För oss hade det inneburit en dramatisk förändring, men året hade varit dramatiskt också i flera andra avseenden. USA hade en ny president, John F. Kennedy, och det kalla kriget hade nått en ny nivå. Medan vi byggde upp vår skola sattes ett högt taggtrådsnät upp tvärs genom Berlin. Det skulle sen ersättas av den notoriska Berlinmuren.

Skolan  hade expanderat varje kommande år, och samlat både praktiska och teoretiska kurser under samma tak. Redan hösten l963 hade en lokal tidning den feta rubriken "2000 i skolan, 1000 i kön".

Från att ha varit delvis lärare, delvis administratör, tvingades jag av det ökande administrativa arbetet att helt ansluta mig till Henry Menckens utvalda skara vid vägs ände. 

"Menckens Lag" går mer eller mindre så här: "Den som inte kan göra nåt annat, 
han undervisar" Med tillägget: "Den som inte ens kan göra det, han administrerar".

Nu satt jag där på min expedition och tittade ut genom fönstret och funderade. De gångna åren hade gett mig stor skaparglädje. Men de hade också varit år av enorm press. Nu, tänkte jag, var det dags för mig att ta det med lite mer ro och konsolidera vår position som en av Sveriges största gymnasiala skolor.

Då ringde telefonen. I andra ändan satt Torsten Löwbeer, chef för rättsavdelningen på Utbildningsdepartementet. Han sa att jag behövdes i Stockholm.