Sånger När Världen Brann | (Lili Marleen / Katyusha / We'll Meet Again)

Vi lever i oroliga tider. I Israel och Gaza faller döden dag och natt från skyn och även om Rysslands krig i Ukraina just nu är mer lågmält, destabiliserar det både världens ekonomi och vår egen säkerhet. Det finns drag som återkallar minnen från tiden före det andra världskriget. Själv kan jag minnas när jag på radion hörde Churchill förklara krig mot Tyskland och hur jag upplevde  krigstiden med mörklagda fönster, brevcensur och ransoneringskort.

Men ingen tid utan sina egna sånger. De italienska partisanernas kampsång ”Bella ciao”, har blivit populär igen, men av soldatsånger är det egentligen bara Frankrikes ”J’attendrai” som hörs någon gång. Båda har tidigare tolkats (se bloggar 2020-05-21 och.2020-08-19) av Lunds Källarduo  Andra, som Tysklands ”Lili Marleen” (Hans Leip/Norbert Schultze), samt Sovjets ”Katyusha” (Mikhael Isakovsky/Matvey Blanter) och Storbritanniens ”We’ll meet again” (Ross Parker och Hugh Charles), har däremot fallit i glömska. Här kommer de nu i alla fall i form av ett potpurri.

”Lili Marleen” hade sjungits in redan i augusti 1939 av den tyska sångerskan Lale Andersen, men ogillades först av den tyske propagandaministern Göbbels. När spelningen hade gjorts om i lite mer krigisk stil kom den i alla fall att sändas varje kväll av den tyska soldatradion i ockuperade Belgrad. Sången om soldaten vid lyktstolpen blev snabbt enormt populär.

På svenska sjöngs den in av Ewert Granholm 1942 och senare också av Anita Lindblom. Med fransk text sjöngs den av de franska soldaterna, och på engelska kallades den ”Lili of the lamplight”. En kortare, mer nostalgisk, version sjöngs också in av Marlene Dietrich.

I den poetiskt annorlunda ryska sången,”Katyusha” försvaras fosterlandet av Katyushas käraste vid fronten, medan Katyusha ute på landet därhemma försvarar deras kärlek, som det uttrycks i en vers som inte har fått plats i potpurriet.

De engelska truppernas egen sång med en anstrykning av ”stiff upper lip” blev ”We’ll meet again”, insjungen av Vera Lynn på Novacord i september 1939.

Potpurri: Sånger när världen brann

Framför kasernen

Med dess stora port

Står det en lykta                               

Det har det alltid gjort

Där ska vi båda ses igen

Och stå som förr i lyktans sken

//Som förr,  Lili Marleen//

Våra båda skuggor

Förenade till en

Alla kunde se

Att det var Kärleken

Och alla ska kunna se oss där

När vi står under lyktan här

 //Som förr, Lili Marleen//

Vakten har ropat

De har blåst tapto nu

Kan bli tre dar i buren

Kamrat, jag kommer ju

 Da sagten wir Auf Wiederseh’n

Wie gerne wollt’ ich mit dir geh’n

//Mit dir Lili Marleen//

 Blomningstid för äpple och för päron

Över floden dimmans slöjor låg

När Katyusha  kom till höga stranden

Branten där hon ner på floden såg

När hon vandrade sjöng hon en visa

Den om örnen, stäppens örn, den grå,

Om sin käraste och om alla breven

Alla breven som hon sparat på

Lilla sång som unga flickan sjunger

Flyg till solen, och en hälsning bär

Till soldaten vid den fjärran fronten

Från Katyusha, flickan han har kär

Rastsvetali iabloni i grushi,

Poplyli tumany nad rekoj

Vykhodila na bereg Katyusha,

Na vysokij bereg na krutoj

Vi ses igen

Var och när vet jag ej än

Men jag vet vi ses igen

en vacker dag

Så håll leendet kvar

som du gjort så många dar

tills de svarta molnen

drivs från himmelen

Till alla vännerna säg

Säg att jag säger hej

Säg att jag skyndar på

De blir glada att få

Höra du såg mig gå

När jag sjöng denna sång

We'll meet again

Don't know where

Don't know when

But I know we'll meet again

Some sunny day

Fullständiga texter

a) Lili Marleen (I Lyktans Sken)

Vor der Kaserne (Framför kasernen)

Vor dem grossen Tor (Med dess stora port)

Stand eine Laterne(Står det en lykta)

Und steht sie noch davor (Det har det alltid gjort)

So woll’n wir uns da wieder sehen (Där ska vi båda ses igen)

Bei der Laterne woll’n wir steh’n (Och stå som förr i lyktans sken)                

//Wie einst Lili Marleen// //Som förr,  Lili Marleen//                        

Unsere beiden Schatten (Våra båda skuggor)

Sah’n wie einer aus (Förenade till en)

Dass wir so lieb uns hatten (Alla kunde se)

Das sah man gleich daraus (Att det var Kärleken)

Und alle Leute solln es seh’n (Och alla ska kunna se oss där)

Wenn wir bei der Laterne steh’n (När vi står under lyktan här)

//Wie einst Lili Marleen// //Som förr, Lili Marleen//                        

Schon rief der Posten (Vakten har ropat)

Sie bliesen Zapfenstreich (De har blåst tapto nu)

Das kann drei Tage kosten (Kan bli tre dar i buren)

Kam’rad ich komm sogleich (Kamrat, jag kommer ju!)

Da sagten wir Auf Wiederseh’n (Auf Wiedersehen, jag måste gå)

Wie gerne wollt’ ich mit dir geh’n (men hellre gått med dig ändå)

//Mit dir Lili Marleen// //Med dig, Lili Marleen//                        

Deine Schritte kennt sie (Lyktan vet så väl)

Deinen zieren Gang (Hur graciöst du går)

Alle Abend brennt sie (Den lyser varje kväll)

Doch mich vergass sie lang (Men av mig finns inget spår)

Und sollte mir ein Leids gescheh’n (Bortglömd, och om nåt händer mig)

Wer wird bei der Laterne steh’n (Vem står vid lyktan då med dig?)

//Mit dir Lili Marleen?// //Med dig, Lili Marleen//

Aus dem stillen Raume (Ur det stilla rummet)

Aus der Erde Grund (Från markens fasta grund)

Hebt mich wie im Traume (Lyfts jag som i drömmen)

Dein verliebter Mund (Av min älsklings mun)

Wenn sich die späten Nebel drehn (I dimmorna i kvällen sen)

Werd’ ich bei der Laterne steh’n (Där ska jag  stå i lyktans sken)

//Wie einst Lili Marleen// //Som förr, Lili Marleen//

b) Katyusha

Rastsvetali iabloni i grushi (Blomningstid för äpple och för päron)

Poplyli tumany nad rekoj (Över floden dimmans slöjor låg)

Vykhodila na bereg Katyusha (När Katyusha vandrade till stranden)

Na vysokij bereg na krutoj (Höga branten där hon ner på floden såg)

Vykhodila, pesniu zavodila (När hon vandrade sjöng hon en visa)

Pro stepnogo, sizogo orla (Den om örnen, stäppens örn, den grå)

Pro togo, kotorogo liubila (Om sin käraste och om alla breven)

Pro togo, chi pisma beregla (Alla breven som hon sparat på)

Oj ty, pesnia, pesenka devichia (Lilla sång som unga flickan sjunger)

Ty leti za iasnym solntsem vsled (Flyg till solen, och en hälsning bär)

I bojtsu na dalnem pogranich (Till soldaten vid den fjärran fronten)

Ot Katyushi peredaj privet (Från Katyusha, flickan han har kär)

Pust on vspomnit devushku prostuiu (Må han aldrig glömma bort sin kära)

Pust uslyshit, kak ona poet (Må han alltid höra hennes sång)

Pust on zemliu berezhet rodnuiu (Må han alltid värna fosterlandet)

A liubov Katyusha sberezhet (Som hon värnar deras kärlek dagen lång)

c) We'll Meet Again

We'll meet again (Vi ses igen)

Don't know where, don't know when (Var och när vet jag ej än)

But I know we'll meet again (Men jag vet vi ses igen)

Some sunny day (En vacker dag)

Keep smiling through (Så håll leendet kvar)

Just like you always do (som du gjort så många dar)

Till the blue skies (tills de svarta molnen)

Drive the dark clouds far away (drivs från himmelen)

So will you please say hello (Till alla vännerna säg)

To the folks that I know (Säg att jag säger hej)

Tell them I won't be long (Säg att jag skyndar på)

They'll be happy to know (De blir glada att få)

That as you saw me go (Höra du såg mig gå)

I was singing this song (När jag sjöng denna sång)

En Borde Inte Sova

“Jeremias i Tröstlösa”, journalisten och diktaren Levi Rickson, träffade jag en gång när jag tittade in hos ”gammelfarbror” Julius Gumaelius. De båda var gamla vänner. Farbror Julius hade varit verkställande direktör för Örebrotidningen Nerikes Allehanda, och Levi Rickson, som skrev under diktarnamnet ”Jeremias i Tröstlösa”, var under en tid reporter på tidningen.

Min gymnasietid hade varit något kaotisk, men underlig är Nornornas väv för till sist hade jag i alla fall hamnat på Karolinska Högre Allmänna Läroverket i den gamla släktstaden Örebro. Där hade tidigare släktled lämnat en lång rad minnesmärken efter sig, och i aulan på ”Karro” där vi ofta skrev skrivningar, tittade två bistra 1800-talsmålningar ner på mig. Den ena föreställde läroverkets rektor, Otto Gumaelius, den andra läroverkets inspektor, Gustav Vilhelm Gumaelius. Ibland när det inte gick så bra på skrivningarna, kändes det som om man behövde huka sig.

Karros litterära förening Brage var aktiv, och där sysslade vi också med teater. Den drivande kraften var min klasskamrat Percy Brandt, senare känd för sina roller i Lars Noréns TV-pjäser, inte minst ”Natten är dagens mor”. Bland annat uppförde vi ”Wilhelm Tell”, där jag spelade rollen som den tyranniske fogden Gessler - med mycken inlevelse om jag får säga det själv - jag skrek och domderade så jag blev omnämnd i tidningen.

”Jeremias” hade på sin tid själv gått på Karro och kunde berätta om den tidens stenhårda disciplin. Han hade också varit med i Brage, så trots åldersskillnaden hade vi en hel del att prata om.  

Av hans många dikter är nog ”Tess lördan” den mest kända, men här har vi valt att framföra ”En borde inte sova”. Den kom ut redan 1915 men är tidlös och lite speciell och tonsattes 10 år senare. Faktiskt har den också skånsk anknytning. Många av Levi Ricksons dikter är tonsatta av Greta Adrian, gift med min gymnastiklärare på Karro, men i det här fallet heter kompositören Gustaf Wennerberg. Han var organist och kantor i Välinge, söder om Ängelholm.

En borde inte sova (Man borde inte sova)

En borde inte sova (Man borde inte sova)

Då natta faller på (när natten faller på)

För tänk så mycke stjärner (för tänk då blänker stjärnorna)

Som blänker i de blå (högt uppe i det blå)

Dä ä så tyst å stilla (Det är så tyst och stilla)

Te sova vure illa (att sova vore illa)

Ja vandrar mina vägar (Jag vandrar min vägar)

Över slätt å genom skog (över slätt och genom skog)

Å stjärnera di följer mej (Och stjärnorna de följer mig)

Så sällskap har ja nog (så sällskap har jag nog)

Dä säjs att di ä tusen mil (Det sägs att de är tusen mil)

Å mer ändå från oss (och mer ändå från oss)

Än brinner di mä stadit sken (Än brinner de med stadigt sken)

Än flammar di som bloss (Än flammar de som bloss)

Som silver å kristaller (Som silver och kristaller)

Nu deras gnister faller (nu deras gnistor faller)

Å en å annan flämtar te (Och en och annan flämtar till)

När ho har brunne ut (när hon har brunnit ut)

Så faller ho (Så faller hon)

Då blir då som (då blir det som)

E strimma rök te slut (en strimma rök till slut)

En kan’le allri drömma (Man kan väl aldrig drömma)

Så grant å underbart (så grant och underbart)

Som själva natta ter sej (som själva natten ter sig)

Då stjärner lyser klart (då stjärnor lyser klart)

Dä ä som om dä hördes (Det är som om det hördes)

Ett silverspel som rördes (ett silverspel som rördes)

En borde inte sova (Man borde inte sova)

Når natta faller på (när natten faller på)

En borde si på stjärnera (Man borde se på stjärnorna)

En borde vara två (man borde vara två)

Livets Backspegel (My Back Pages - Bob Dylan)

Lunds Källarduo försöker sig på Dylan nummer två. Tolkning till svenska Herman Erik Gumaelius. Gitarr Lasse Hagborg. Sång Lasse Hagborg och Herman Erik Gumaelius.

Lunds Källarduos deltagande i Ödespcessionens långa tåg (se blogg 6 februari 2021) hade jag sett som en engångsövning i ordgymnastik. Att åter gå in i Dylans beslöjade värld och försöka tolka den på svenska fanns inte på kartan.

Trots det kommer nu "Livets Backspegel" / "My Back Pages".

Hur kunde det bli så här? Ja, det startade i varje fall med att jag råkade klicka på inspelningen han gjort tillsammans med Roger McGuinn, Tom Petty, Neil Young, Eric Clapton och George Harrison. Själv ser han emellanåt ut som han tänkte på annat, men det är en samling stjärnor, och inspelningen är helt enkelt briljant.

I bloggen om Ödesprocessionen hade jag skrivit: "Men så, efter att i stort sett ha gjort sig osams med alla, fick han Nobelpriset i litteratur! Nåja det var 50 år senare, och mycket kan ju hinna förlåtas på 50 år."

Då visste jag inte att han redan så att säga bett om ursäkt i en låt som kom ut i ett mindre känt album.

Dylan, jäkla Dylan! Men för att få lite ordning och reda, även om det är svettigt, here we go again. Lasse och jag sjunger varannan vers.

Livets Backspegel

Mörkröda flammor i min panna

Fången i deras prakt

I eldregn på brinnande vägar

Ledd av idéernas makt

"Snart ses vi på barrikaden"

Hetsig och stolt var jag - Men

Jag var så mycket äldre då,

Blev mycket yngre sen

Halvsmält fördom blev synlig

Ner med allt hat, skrek jag

Lögnen att livet är svart och vitt

I mitt huvud var självskriven lag

Romantiskt djupt i drömmen

Var jag en musketör - Men

Jag var så mycket äldre då,

Blev mycket yngre sen

Min väg gick genom brudar

Och svartsjuk, falsk dramatik

Till uråldriga historier

Om korsets politik

Evangelistförkunnad

Fast bortglömd åter igen - Men

Jag var så mycket äldre då,

Blev mycket yngre sen

En självutnämnd professor

Allvarlig, inte dum

Pratade strunt att frihet blott

Är jämlikhet i skolans rum

För mig var ordet jämlikhet

Som ”Ja” till bruden min - Men

Jag var så mycket äldre då

Blev mycket yngre sen

Min hand var som ett draget svärd

Mot rackors läroparad

Aldrig rädd den kunde vändas

mot mig på min egen estrad

Mitt liv styrt av kaosets båtar

Som uppror slitit itu - Men

Jag var så mycket äldre då

Blev mycket yngre sen

På ständig vakt när drömda hot

För nobla att förbise

Fick mig att tro det var min plikt

Agera försvarare

Skillnaden mellan ont och gott

Visst fattar jag väl den - Men

Jag var så mycket äldre då,

Blev mycket yngre sen

https://www.hegumaelius.com

Hjärtats Lag

Här har Lunds Källarduo prövat på en svensk version av vår "Somebody to hold" i albumet Poetry's Way på Spotify.

Text och sång Herman Erik Gumaelius. Gitarr Lasse Hagborg. Foto Oziel Gomez.

Hjärtats Lag

Jag har sökt kärlek

I många dar

Men kärlek kommer

Och kärlek far

Jag har sökt kärlek

På många sätt

Sådan kärlek

Som känns rätt

Vem är du och vem är jag

Hjärtat har sin egen lag

Jag har sökt dig överallt

Utan dig är livet kallt

Jag har sökt kärlek

Som allt förstår

Som inte slutar

I gråt och tår

Jag har sökt kärlek

På många sätt

Att finna kärlek

Är inte lätt

Skilda världar du och jag

Men hjärtat har sin egen lag

Och mitt hjärta säger nu

Ja, du är jag och jag är du

Jag har sökt kärlek

I många år

Men kärlek kommer

Och kärlek går

Jag har sökt kärlek

I många dar

Kärlek som kommer

Och stannar kvar

Money from the Sky

In the English-speaking world the 1920s have gone into the history books as the “Roaring Twenties”. In Sweden they are "Det glada tjugotalet", the Merry Twenties, while the Germans call them "Die Goldene Zwanziger", the Golden Twenties. To the French they are simply “Les Années Folles”, the Foolish Years.

Those were the years of speculation in stocks and shares and high hopes for a bright future after the miseries of the “Spanish flu”.

But then came the Thirties with depression and show of arms. Let’s hope that history will not be repeating itself.

Money from the Sky

I must have been around 4 or 5

When I first learned about money

It was the thing that kept us alive                                                            

At least so said my nanny                                                                           

My father´s salary was good

We didn’t have any cares

It paid for a house and clothes and food

The rest he got in shares

The stock exchange was riding high

Balloon filled with hot air

The call was loud: buy, buy and buy

You´ll be a millionaire

And money came and money went

And no one had a care

For money surely was sent

From Heaven for all to share

Yes, money surely was sent

From Heaven for all to share               

I must have been around 8 or 9

When I got wise about money

“The root of evil” called by some

It had the taste of honey

But then this bloke who´d duped them all

In almost every way   

He met his fate, his luck ran out

In Paris one spring day

And the balloon got trouble too

It could no longer hover

So it came down in a big crash

And everyone ran for cover

And money went, didn’t come back

In the blink of an eye it was gone

And life got tough, yes life got tough

But still had to go on

I have this bundle of old shares

Thick bundle on a shelf

And now and then I take it out

Just to remind myself

I must have been around 8 or 9

When I got wise about money

You have it and you’re doing fine

You trust it, you’re a dummy

Sommarnatt i Stadsparken

Våren är här, och Lunds Källarduo tycker vi behöver ett sommarminne.

SOMMARNATT I STADSPARKEN

Månen vilar mjukt på vita kuddar

Horisonten den är disigt blå

Jord och himmel räcker ut och nuddar

Vid varandra i en molnridå

Sommarnatten visar all sin fägring

Blad och blommor finns av tusen slag

Och i luften hänger som en hägring

Kvarglömt skimmer från en solig dag

Parkens stjärntorn reser sig i natten

Ingen ser mot stjärnorna där mer

Men från kaféet stiger klirr av glas och skratten

Upp mot sommarhimlens stjärnkvarter

Fågeldammen ligger lugn och stilla

Fåglarna har funnit sömnens ro

Mamma nynnar visa för den lilla

Lågmält snatter från ett fågelbo

Kvällen sakta glidit in i natten

Boulespelsgänget har gett upp till slut

Lätta dimmor klär fontänens vatten

Firarna på gräset glesnat ut

Här i natten kan du drömma

magisk dröm där allting sker

Och befriad kan du glömma

Dagens kriskommunikéer

Här i natten kan du drömma

magisk dröm där allting sker

Natten leker kurragömma

Stjärnorna är allt du ser

Verser från Kuba (Guantanamera - José Fernández Diaz)

Texten till Guantanamera finns i flera olika versioner. En av dem, baserad på den kubanske poeten José Martís känslofyllda diktning, skrevs av Joseíto Fernández och blev känd genom hans populära radioshow. Mer allmänt känd blev Guantanamera genom den amerikanske folksångaren Peter Seeger. Låten kommer egentligen bara till sin fulla rätt vid en ”live” tolkning inför publik. Så gå gärna in på YouTube och hör honom sjunga den med sonsonen.

Frihetskämpen Martí dömdes redan som 16-åring till 6 års straffarbete för sin politiska aktivitet. Han avtjänade 2 år på Kuba och sändes sen till Spanien i ett misslyckat försök till ”omskolning”. I realiteten medförde hans livslånga kamp mot den spanska kolonialmakten att han kom att tillbringa största delen av sitt vuxna liv i en rad olika länder utanför Kuba. Nu för tiden förknippas Guantánamo främst med det amerikanska militärfängelset för terrorister som ligger någon mil söder om staden.

Martis död som frihetskämpe i slaget vid Dos Rios på Kuba år 1895 har gett honom status som något av ett nationalhelgon. Flyger ni till Havanna kommer ni att landa på Aeropuerto Internacional José Martí.

En känd version har­ spelats in av  The Sandpipers. Melodin har använts - även på svenska - också till helt annorlunda texter. I svensk TV har den tidigare ingått i reklam för pantning av flaskor. Oavsett det goda uppsåtet kan man bara konstatera att det är ljusårs avstånd mellan den kubanske poeten och pantning av flaskor.

Lunds Källarduos tolkning är baserad på några av de mest kända verserna. Och för den som eventuellt undrar: På Kuba betyder den välkända refrängen ”Guantanamera, guajira Guantanamera” ungefär ”bondtös från  Guantánamo”. Den ger sången en attraktiv rytm, men har egentligen inte ett dugg att göra med innehållet i övrigt.

Verser från Kuba

Det här är verser från Kuba

Ni vet där palmerna växer

Jag skriver verser från Kuba

Från ön där palmerna växer

Jag säger alltid min mening 

I mina dikter och texter

Guantanamera, guajira Guantanamera

Guantanamera, guajira Guantanamera

En dag är livet ju över

Men innan alla farvälen

En dag är livet ju över

Men innan alla farvälen

Känner jag, jag behöver

Få mina verser ur själen

Guantanamera, guajira Guantanamera

Guantanamera, guajira Guantanamera

Min dikt den är grön till färgen

Men som hjorten som flyr till bergen

Min dikt den är grön till färgen

Men som hjorten som flyr till bergen

Som en sårad hjort kan den blöda

Med verser brännande röda

Guantanamera, guajira Guantanamera

Guantanamera, guajira Guantanamera

Min kärlek är inte havet

Jag dras till bäcken på berget

Min kärlek är inte havet

Jag dras till bäcken på berget

Med de fattiga här i världen

Med dem vill jag dela färden

Guantanamera, guajira Guantanamera

Guantanamera, guajira Guantanamera

Se På Den Månen (Guarda Che Luna - Walter Malgoni)

Kärleken tar alltid stor plats i musikrepertoaren. ”Bésame mucho / Kyss mig min älskling” - den första låten i Lunds Källarduos serie ”Så låter det på svenska”- är en mexikansk sång om rädslan att förlora sin älskade (”Kanske vi har denna natten, och ingen mer sen”). I den andra, ”Höstlöv som faller”, (Les feuilles mortes) sätts tonen i stället av fransk resignerad saknad (”Livet skiljer sakta banden”), medan den tredje, ”Älska dig är allt jag kan” (Malaika), från Afrikas swahilikust är en ung mans klagan över att inte kunna få sin käraste (”Pengar, om jag bara hade pengar”). Senare speglar krigstidens franska ”Natt och dag” (J’attendrai) väntan på den älskades återkomst (”Jag väntar på dig natt och dag”), medan ”Sommar i Moskva” i varje fall delvis är en fråga om ryskt kärleksgnabb eller kanske snarare kärleksgrubbel (”Varför, älskling, ser du så på mig”).  

Utanför den serien finns ”Tänker på dej och mej” (och på kärleken), ”Swahili Coast” (of sand and sea, and you so lovely in the sunshine) och den vackra ”Meadow grass and violets” (Into my dream you wandered, the June sun shone again) och flera andra.

Ja, kärlek tar sig uttryck på många sätt. Nu, i ”Guarda che luna / Se på den månen”, är det förlorad kärlek som får den övergivne att nästan desperat söka en slags tröst i månen över havet, Den skrevs av Walter Malgoni, men det var inspelningen år 1959 med en av Italiens mest populära artister, Fred Buscaglione och hans Asternovas, som gjorde den till en stor italiensk hit.

Samma år kom den också ut i England på Oriole Records under titeln  ”Don’t want the moonlight ” med sångerskan Maureen Evans och, en annorlunda vinkling (”What good is moonlight up above me, with no one here to love me”).

“Freddy” Buscaglione dog redan året efter inspelningen i en bilkrasch, men låten kommer att leva för alltid, och har senare spelats in av flera framstående artister. Tillsammans med vår första låt, “Bésame mucho” bildar den ett passionerat spansk-italienskt par.

Se På Den Månen (Guarda Che Luna)

Guarda che luna,
guarda che mare
Da questa notte senza te
dovrò restare
Folle d'amore
Vorrei morire
Mentre la luna da lassù
mi sta a guardare

Se på den månen,
Se på det havet
Ensam i natten
när jag förlorat dig
Galen av kärlek
Tänker på döden
När månen däruppe
ser ner på mig

Kvar finns nu bara
allt som jag ångrar
Min synd var att älska,
älska för mycket
Det är bara jag
som kan minnas
men till dig
ville jag säga
Se på den månen,
Se på det havet

Ensam i natten
önskar jag döden
Men se på den månen,
se på det havet
Det är bara jag
som kan minnas
men till dig
ville jag säga
Se på den månen,
Se på det havet

Kvar finns nu bara
allt som jag ångrar
Min synd var att älska,
älska för mycket
Det är bara jag
som kan minnas
men till dig
ville jag säga
Se på den månen, 
Se på det havet

Sommar i Moskva (Moscow Nights / Podmoskovnye vechera - Vasily Solovyov-Sedoi & Mikhail Matusovsky)

Подмосковные вечера  (Podmoskovnye vechera) blev en internationell hit när det brittiska bandet Kenny Ball and his Jazzmen spelade in den i ”jazzigt” tempo under namnet ”Midnight in Moscow”. Senare kallades den Moscow Nights. Här hemma spelades ”En natt i Moskva” in på en mfp-skiva med norske sångaren Jan Höiland och vacker annorlunda text ”Nattens mörker faller när dagen dör, nere vid Moskvaflodens strand”.  Den låg på Svensktoppen i flera månader 1962/63, och togs senare också upp av bl a Vikingarna.

Gå också gärna in på YouTube och hör den fantastiska ryska sångaren Dmitrij Chvorostovskij sjunga den på originalspråket. När han dog av en hjärntumör för några år sen berövades världen mycken skönhet.

Hur som helst, när jag nu har försökt mig på en mer ordagrann tolkning direkt från ryskan måste jag bekänna att jag visserligen tillbringade någon tid i rysklektorns klass på Handelshögskolan i Stockholm, men snabbt insåg mina begränsningar och gick över till annat.  Studierna blev inte heller lättare genom Rysslands kyrilliska alfabet. Ett n är ett p, ett c är ett s, ett p är ett r, ett h är ett n, osv. För att nu inte nämna specialtecknen, inte minst det som ser ut som en sexbent spindel.

Men som filosofen Burke sa redan för flera hundra år sen: ”Det finns ingen kunskap som inte är av värde”. Jag kom i alla fall att tillhöra den lilla exklusiva grupp på läktaren som visste att det ryska ishockeylagets CCCP på tröjorna skulle uttalas SSSR och betydde ”De förenade Sovjetrepublikerna”.

Faktiskt har jag också lite rysk anknytning, dock inte av den roligare sorten. Min småländska farmor Helenas grav ligger i Ryssland. På äldre dar hade hon flyttat till yngsta dottern Linnéa som var gift med en tysk jurist. När farmor dog låg graven i Tyskland, men den nya gränsdragningen efter andra världskriget ställde till det.

Hon behövde i alla fall inte uppleva kriget. Värre var det då för min faster som blev kvar i Königsberg, Staden sålde sig dyrt. När den slutligen föll efter belägring, fruktansvärd hungersnöd, och strider gata för gata, tömdes den på sina innevånare som sattes på tåg till Sibirien. I andra riktningen gick tåg med invandrande ryssar. De gamla minnesmärkena revs, och staden döptes om till Kaliningrad. Det var som om 700 år av tysk historia aldrig funnits, och från järnvägsstationen försvann faster Néa spårlöst i krigets virvelvind.

Det var på den tiden jag läste lite ryska. Inte i går precis.

Så min ryska är rudimentär, men utvecklingen går framåt och nu finns den förträffliga Google. Är man osäker på vad ett ord betyder, behöver man ju bara skriva in ”öv” och alla möjliga och omöjliga - var hundan talar man hmong? - språkböcker öppnar sig. Problemet är att robotprofessorn i datorn ibland är helt ute och reser. I diktens första vers, ”Allt frös”, ville hen - kan man säga så om en robot? - ett tag ha det till att trädgården var ”täckt av snö”. Så ”öv” är till god hjälp, men inget mirakelmedel.

I dikten nedan har jag ”översatt” verserna till vår eget alfabet. Stavningen är tillräckligt jobbig ändå. Men att fånga poesin på svenska blir förstås inte lättare för det.

Vi kan ju börja med låtens namn, Podmoskovnye vechera. Pod, som för övrigt uttalas pad, betyder ”nära”, och vechera är kvällar, så det blir då ordagrant ”näramoskvakvällar” eller ”förortsmoskvakvällar”. Smaka på det som ingrediens i vacker poesi.

Sen blir det ännu mer invecklat. Floden både rör sig och rör sig inte. Så vitt jag vet är det bara i kvantfysiken som nånting kan existera och inte existera på samma gång. Vad kan en versmakare då göra, kvantfysisk vers är inte det lättaste… Lite av samma kluvenhet kommer sen igen när dikten går över till ett kärleksdilemma.

Så trots ambitionen att följa originaltexten har jag ibland fått försöka fånga diktens atmosfär genom en friare tolkning. I poesi och kärlek är allt tillåtet.

Kanske någon undrar: Varför lägga ner så mycket arbete på detta? Jag kan då bara svara att jag blir glad när jag hittar en vacker låt med ursprung utanför den vanliga engelsk/amerikanska sfären. Och skulle någon vara historiskt intresserad, finns lite mer om min ungdoms krigsår i kapitel 2 av ”Historia och Historier” under ”Skriverier” på den här hemsidan.

Soluppgångens Hus (The House of the Rising Sun - Alan Price)

Denna blues kan ha gamla, kanske urgamla, rötter som ballad i England, men i New Orleans, jazzens födelseort, föddes den på nytt. Sedan 1920/30 - talet har den med varierande utförande spelats in ett otal gånger.

År 1964 framförde The Animals sin egen tolkning av ”The House of the Rising Sun” på en EMI-skiva. Den valdes in i Grammy Hall of Fame och kom upp på Rolling Stones lista bland de 500 bästa låtarna i världen. Denna blues kan ha gamla, kanske urgamla, rötter som ballad i England, men i New Orleans, jazzens födelseort, föddes den på nytt. Sedan 1920/30 - talet har den med varierande utförande spelats in ett otal gånger.

Den svenska tolkningen är främst baserad på The Animals, men jag bara undrar. Förgäves har jag sökt efter tidigare inspelningar. Är detta verkligen första gången den framförs på svenska?

Soluppgångens Hus

Det finns ett hus i New Orleans

Soluppgångens Hus

Där många har förspillt sitt liv

Som jag, i ständigt rus

Min mamma sydde kläder

Hon sydde mina jeans

Min pappa var en gambler

Nere i New Orleans

En gambler med sin väska

Han samlar inget guld

Han är bara riktigt lycklig

När han är riktigt full

---

Nu stiger jag på tåget

Till ett liv i last

Tillbaks igen till New Orleans

I livet där är jag fast

Oh Mama säg till barnen

Gör inte som jag gjort

Livet är hårt i syndens hus

Och slutet kommer fort                        

---

Det finns ett hus i New Orleans

Soluppgångens Hus

Där många har förspillt sitt liv

Som jag, i ständigt rus

En gambler med sin väska

Han samlar inget guld

Han är bara riktigt lycklig

När han är riktigt full

Min mamma sydde kläder

Hon sydde mina jeans

Min pappa var en gambler

Nere i New Orleans

Flodernas Babylon (By the rivers of Babylon – Boney M)

I Nairobis nattliv på 70-talet lyste en stjärna starkare än andra. På lördagsnätterna var stämningen på Starlight Club uppe vid Valley Road så förtätad att den kunde skäras med kniv. Men i dunklet och dunket på dansgolvet, vem hade väl en tanke på att första versen i Boney Ms jättehit var hämtad från en psalm i bibelns Psaltare (“Vid Babels floder där satt vi och grät när vi tänkte på Sion”) om judarnas “babyloniska fångenskap” sedan Nebukadnessar II lagt Jerusalem öde för sisådär 2600 år sen.

Eller att detta sedan länkats samman med sentida slaveri, så att vi egentligen dansade till en slavarnas frihetssång lånad från rastans Jamaica, där The Melodians (Dowe/McNaughton, Beverley’s Records 1970) i originalversionen hyllade sin egen Messias, King Alpha, kejsar Hailie Selassie av Etiopien.

Hur många poplåtar har en sån story?

Flodernas Babylon

By the rivers of Babylon

There we sat down

Yeah, yeah we wept

When we remembered Zion

Här i flodernas Babylon

Vid flodens strand

Med bitter gråt

Vi mindes Sions sköna land

När vi fördes bort

I fångenskap

Sa dom onda

Ge oss en sång

Men hur kunde vi

I främmande land

Sjunga lovsång?

När vi fördes bort

I fångenskap

Sa dom hånfullt

Sjung till er gud

Men hur kunde vi

I främmande land

Sjunga lovsång?

Våra ord

Från vår mun

Och våra tankar

Från hjärtats djup

Ta emot dem

Se på oss

Här i natt

Ödesprocession (Desolation Row - Bob Dylan)

I en blogg för ett par år sen raljerade jag lite över svårigheten att från Kap Verde-kreol återge stämningen på svenska.

Men även engelska, och inte minst när den kommer i Bob Dylans tappning, kan ibland vara knepig. Svårfångad redan i originaltexten, är Desolation Row  en utmaning. Den spelades in på en Columbia-skiva år 1965 och anses av en del entusiaster som kronan på verket.

Min tolkning är förstås långt ifrån den enda. Både Mikael Wiehe (“De ensligas allé”) och Dan Tillberg (”Hopplöshetens gränd”) har gjort fina svenska versioner. Själv har jag – i enlighet med grundidén för serien “Så låter det på svenska”– försökt att genomgående följa originaltexten. I ett fall har jag dock avvikit från normen. Jag har valt att inte tolka “Desolation Row” som en plats utan som en hopplöshetens rad (row) av ödesdigra, absurda bilder, en poesi och samhällskritik i form av en Ödesprocession.

Den börjar med en känga åt rättsväsendet. En hängning blir ett kommersiellt spektakel, och polischefen är blind, halvdrogad och, måhända, lätt oanständig. Upploppspatrullen väntar otåligt på att få sysselsättning, medan Askungen beskådar det hela med ett vant öga och Romeo ställer till bråk.

I den fortsatta processionen kommer bland annat kritik av religionen gestaltad av en “livlös” Ofelia; av vetenskapen genom en Einstein i fullkomligt förfall; av läkarprofessionen som framställs som snuskig (Dr Filth, en anspelning på Freud?) och okunnig,  osv, osv.

Efter en nattlig hopsamling och avlivning av oliktänkande kommer i alla fall en “positiv” tanke: Titanic må ha gått under men på havets botten har man sällskap av sköna sjöjungfrur och behöver inte fundera så mycket…

Diktaren själv, slutligen, mår inte riktigt bra och vill inte ha brev.

Men så, efter att i stort sett ha gjort sig osams med alla, fick han Nobelpriset i litteratur!

Nåja, det var 50 år senare, och mycket kan ju hinna förlåtas på 50 år. Det otroliga är väl då närmast att Lunds Källarduo nu har en Nobelpristagare i serien “Så låter det på svenska”.

Ödesprocession

They're selling postcards of the hanging, they're painting the passports brown

Hängningen säljs nu på vykort, och i brunt färgas alla pass

The beauty parlor is filled with sailors, the circus is in town

Sjömän trängs i skönhetssalongen, in i stan rullar cirkuslass

Here comes the blind commissioner, they've got him in a trance

Här syns poliskommissarien, han är blind och går som i trans

One hand is tied to the tight-rope walker, the other is in his pants

En hand är bunden till lindansarens, en är i byxorna hans

And the riot squad they're restless, they need somewhere to go

Och upploppspatrullen stampar, vill gärna ha motion

As Lady and I look out tonight, from Desolation Row

Lady och jag har koll på kvällen, från vår Ödesprocession

Cinderella, she seems so easy, "it takes one to know one" she smiles

Askungen bara smajlar, har var’t med om sådant förr

And puts her hands in her back pockets, Bette Davis style

Sticker händerna i bakfickan, som Bette Davis gör

And in comes Romeo, he's moaning: "You Belong to Me I Believe"

Och in kommer Romeo och stönar, du är ju min förstås

And someone says, "You're in the wrong place, my friend. You'd better leave”

Men någon säger: “Stick i väg min vän. Stället tillhör oss”

And the only sound that's left, after the ambulances go

Och det enda ljud som kan höras, efter ambulansens ton

Is Cinderella sweeping up, on Desolation Row

är när Askungen städar gatan, för vår Ödesprocession

Now the moon is almost hidden, the stars are beginning to hide

Nu är månen nästan borta, stjärnorna har mist sitt sken

The fortune telling lady has even taken all her things inside

Och spåkvinnan plockar in korten för kvällen är riktigt sen

All except for Cain and Abel and the hunchback of Notre Dame

Kvar är Kain och Abel och Ringaren från Notre Dame

Everybody is making love or else expecting rain

Och alla ligger med alla, om inte regnmolnen tittar fram

And the Good Samaritan, he's dressing, he's getting ready for the show

Den Gode Samariten klär upp sig, i senaste modeversion

He's going to the carnival tonight, on Desolation Row

Han ska gå på karneval i natt, i vår Ödesprocession

Ophelia, she's 'neath the window for her I feel so afraid

Ofelia står under fönstret, jag beklagar det liv hon har

On her twenty-second birthday, she already is an old maid

Hon är bara några och tjugo, men har ingen ungdom kvar

To her, death is quite romantic, she wears an iron vest

För henne är döden romantisk, hon bär på en järnklädd väst

Her profession's her religion, her sin is her lifelessness

Men livlös dyrkan av religion, är en synd när livet är som bäst

And though her eyes are fixed upon Noah's great rainbow 

Och fast hennes ögon har fastnat på en Noaks regnbågsvision

She spends her time peeking into Desolation Row

Så kollar hon hela tiden på vår Ödesprocession

Einstein, disguised as Robin Hood with his memories in a trunk

Einstein utklädd till Robin, Hood inte Batmans kumpan, kom just förbi med sin minnestrunk

Passed this way an hour ago with his friend, a jealous monk

Och munken, svartsjuk som fan

Now he looked so immaculately frightful, as he bummed a cigarette

Själv såg han helt förfärlig ut, när han tiggde en cigarett

And he went off sniffing drainpipes, and reciting the alphabet

Gick sen och sniffade avlopp, och rabblade alfabet

You would not think to look at him, but he was famous long ago

Den skulle du knappast märka, men han var en känd person

For playing the electric violin, on Desolation Row

Som brukade spela el-violin, i vår Ödesprocession

Dr. Filth, he keeps his world inside of a leather cup

Doktor Snusk har hela världen på sitt bord i en läderkopp

But all his sexless patients, they're trying to blow it up

Som hans könlösa patienter, bara vill bränna upp

Now his nurse, some local loser, she's in charge of the cyanide hole

Sköterskan har ej en susning, men är boss för ett hål med cyanid

And she also keeps the cards that read ”Have Mercy on His Soul”

och har också kort med texten ”Må själen vila i frid”

They all play on the penny whistles, you can hear them blow

Och alla spelar på bleckflöjt, och du hör lätt deras ton

If you lean your head out far enough from Desolation Row

Om du lutar dig ut tillräckligt från vår Ödesprocession

Across the street they've nailed the curtains, they're getting ready for the feast

Mittöver spikas fast gardiner, och man gör sig klar till fest

The Phantom of the Opera in a perfect image of a priest

För nu ska Fantomen på Operan, uppträda som präst

They are spoon feeding Casanova to get him to feel more assured

Casanova han matas med sked för att ge honom mera mod

Then they'll kill him with self-confidence after poisoning him with words

Sen dödas han med självtillit när han har förgiftats med ord

And the Phantom’s shouting to skinny girls "Get outta here if you don't know”

Fantomen skriker till taniga tjejer, försvinn, här ges ingen pardon

Casanova is just being punished for going to Desolation Row

Casanova ska sota för att han stack till en Ödesprocession

At midnight all the agents and the superhuman crew

Vid midnatt går agenter och övermänskliga gäng

Come out and round up everyone that knows more than they do

Ut och plockar upp alla som har mer i skallen än dem

Then they bring them to the factory where the heart-attack machine

Och alla förs till fabriken och på ryggen får dom sen

Is strapped across their shoulders and then the kerosene

Hjärtstoppmaskinen - och nu behövs fotogen

Is brought down from the castles by insurance men who go

Den hämtas ner ifrån slotten av försäkringsmän mot provision

Check to see that nobody is escaping to Desolation Row

Som ser till att ingen enda kan rymma till Ödesprocession

Praise be to Nero's Neptune, the Titanic sails at dawn

Håll dig väl med en grym Neptunus, snart ska Titanic gå

Everybody's shouting, "Which side are you on?!"

Och alla människor skriker, “Vilken sida är du på?”

And Ezra Pound and T. S. Eliot fighting in the captain's tower

Ezra Pound och T. S. Eliot fightas hos kaptenen om vem som har rätt

While calypso singers laugh at them and fishermen hold flowers

Men calypsosångarna skrattar åt dom och fiskare med blombukett

Between the windows of the sea where lovely mermaids flow

Står i havets fönstersmygar där sköna sjöjungfrurs passion

And nobody has to think too much about Desolation Row

Gör att inte många tankar går till nån Ödesprocession

Yes, I received your letter yesterday, about the time the doorknob broke

Mitt dörrhandtag gick sönder, och jag fick ditt brev i går

When you asked me how I was doing, was that some kind of joke?

Är det så att du skämtar, när du frågar mig hur jag mår?

All these people that you mention, yes, I know them, they're quite lame

Du skriver om rena nollor, men känner dom gör jag förstås

I had to rearrange their faces, and give them all another name

Jag fick ändra ansikten och namn, dom är ingenting för oss

Right now, I can't read too good, don't send me no more letters no

Och skriv inga brev, inga alls, när jag läser får jag frustration

Not unless you mail them, from Desolation Row

Men det är okej om dom kommer, från Ödesprocession

Natt Och Dag (J'attendrai - Rina Ketty)

För 75 år sen slöts slutligen fred i Europa, och med ”Natt och dag” som nummer 8 i serien ”Så låter det på svenska” förs lyssnaren tillbaka till andra världskrigets dagar. J’attendrai (eg. Jag ska vänta) spelades först in av Rina Ketty på Pathé Records år 1938 och följande år av tenoren Tino Rossi på Columbia och blev en jättesuccé.

Med lyrik av Louis Poterat (till en italiensk förlaga ”Tornerai” komponerad av Dino Oliveri) var den Frankrikes motsvarighet till Tysklands ”Lili Marleen”, Sovjetunionens ”Katyusha” och Storbritanniens ”We’ll meet again”. På 70-talet blev den också en stor fransk diskohit, och är en av de sånger som kan passa in när och var som helst.

Svensk tolkning Herman Erik Gumaelius, gitarr Lasse Hagborg.

Foto: Claude Monet: La porte du jardin à Vétheuil

https://www.hegumaelius.com

NATT OCH DAG

J’attendrai,

Jag väntar på dig

Både natt och dag

Kommer du?

Fågeln flyger bort

Men den kommer igen

För att söka ro

I sitt bo

Tiden går och går

Och mitt hjärta det slår

Sina tunga slag

Men jag väntar ändå

Natt och dag

Blommorna bleknar

Elden dör ut

Skuggorna smyger

Dagern tar slut

Klockan är trött på

Sin eviga sång

Är det du

På min trädgårdsgång?

Ljud ifrån fjärran

Vandrar med vind

Men helt förgäves

Jag ser mot min grind

Ingen kommer

Ingen, ingen alls

J’attendrai

le jour et la nuit

J’attendrai  toujours

ton retour

J’attendrai, car l’oiseau

qui s’enfuit

vient chercher l’oubli

dans son nid

Tiden går och går

Och mitt hjärta det slår

Sina tunga slag

Men jag väntar ändå

Natt och dag

J’ATTENDRAI

J’attendrai,

le jour et la nuit

j’attendrai toujours

ton retour 

J’attendrai, car l’oiseau

qui s’enfuit

vient chercher l’oubli

dans son nid

Le temps passe et court

en battant tristement

dans mon coeur si lourd

Et pourtant j’attendrai 

ton retour 

Les fleurs palissent

le feu s’èteint 

l’ombre se glisse

dans le jardin

l’horloge tisse

des sons très las

Je crois entendre                           

tes pas

Le vent m’apporte

des bruits lointains

Guettant ma porte

J’écoute en vain

Helas, plus rien

Plus rien ne vient

Så låter det på svenska 7: Frihetens Vackra Blomma (Bella Ciao)

Saker och ting händer, och ibland är ingenting man kan göra åt det.  För Lasse och mig har det varit en kedja av händelser som har gjort att Lunds Källarduo har varit väldigt tyst nu under rätt lång tid. Först fick Lasse sorg i familjen, och när vi sen skulle sätta i gång igen dog min käre bror Nils, och sen vet alla vad som hände, coronaviruset kom smygande.

Min bror skrev dikter som tonsattes av vännen Ingmar Jonsson i Löddeköpinge. Fyra av dem finns på en cd som gavs ut i samband med Fagertärnsjubileet 2006 och ingår i hans häfte “Den röda näckrosen i Fagertärn”.  Till hans minne går de nu att hitta under ”Fagertärn” på den här hemsidan.

Om någon är intresserad skickar jag gärna ett exemplar av häftet med skiva och två jubileumsbrevkort mot att jag får (Herman Erik Gumaelius, Järnåkravägen 7A, 222 25 Lund) ett adresserat och frankerat (dubbelt porto) kuvert.

För Lasse och mig blir det fortfarande ingenting gjort, för vi ska hålla 2 meters avstånd och jag ska för övrigt egentligen knappt sticka näsan utanför dörren.

Håhå jaja, och jag hoppas ni då kan ursäkta om det i stället får bli lite skåpmat i form av Bella ciao. Den finns för övrigt också på YouTube med Lasses egen inspelning som kan vara värd att höra.

Det här är en ganska oförberedd version av Bella ciao. Men för tillfället får den duga. Bara för att visa att vi inte har gått under jorden, så att säga…

Frihetens Vackra Blomma (Bella Ciao)

Bella ciao, nummer 7 i serien "Så låter det på svenska", ingår i raden av kända sånger från andra världskriget. Ursprungligen troligtvis en folkvisa sjöngs den av den italienska motståndsrörelsen, och har på senare tid fått en renässans inte minst genom TV-serien La Casa de Papel (Money Heist).

Full Text

Una mattina mi son’ alzato
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
Una mattina mi son’ alzato
E ho trovato l’invasor
En vacker morgon steg jag ur sängen
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
En vacker morgon steg jag ur sängen
Och fann att fienden var där

O partisaner kom och tag med mig
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
O partisaner kom och tag med mig
Jag ger mitt liv för friheten

Och om jag dör vill jag bli begraven
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
Uppe på berget under en blomma
En vacker blomma på min grav

Uppe på berget där vill jag ligga
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
Uppe på berget med en blomma
Med en blomma på min grav

Och alla människorna ska då säga
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
Och alla människorna ska då säga
Se på den vackra blomman där
Och alla människorna ska då säga
Se på den vackra blomman där

Den vackra blomman är partisanens
Bella ciao, bella ciao, bella ciao ciao ciao
Den vackra blomman är partisanems
Han som dog för friheten
Den vackra blomman är partisanems
Han som dog för friheten

Tolkning av originaltexten: Herman Erik Gumaelius
Gitarr: Lasse Hagborg
Foto: Fransisco Gonzales

Så låter det på svenska 6: Den långa vägen till San Tomé (Sodade)

Den långa vägen till San Tomé (Sodade)

Som nummer sex i serien ”Så låter det på svenska” kommer här en svensk tolkning av Cesária Évoras kända sång ”Sodade”, längtan efter något man har förlorat. Många har tvingats lämna Kap Verdeöarna för att söka arbete. Detta är en sång om hemlängtan, en duett mellan två vänner. Den ena har stannat kvar, den andra har rest söderut till São Tomé, men längtar tillbaka till Kap Verde och hemön São Nicolau.

”Vem gav dig vägen till San Tomé, den långa vägen till San Tomé
Vägen till San Tomé
Vem gav dig vägen till San Tomé, visade vägen till San Tomé
Vägen till San Tomé

 Jag längtar, jag längtar till marken på San Nicolau
Jag längtar, jag längtar hem till mitt San Nicolau”

Full text

Vem gav dig vägen till San Tomé, den långa vägen till San Tomé
Vägen till San Tomé
Vem gav dig vägen till San Tomé, visade vägen till San Tomé
Vägen till San Tomé
Jag längtar, jag längtar till marken på San Nicolau
Jag längtar, jag längtar hem till mitt San Nicolau
Quem mostra’ bo ess caminho longe,
Quem mostra’ bo ess caminho longe,
Ess caminho pa Sao Tomé
Quem mostra’ bo ess caminho longe,
Quem mostra’ bo ess caminho longe,
Ess caminho pa Sao Tomé
Sodade, sodade
Sodade dess nha terrà Sao Nicolau

Vem gav dig vägen till San Tomé, den långa vägen till San Tomé
Vägen till San Tomé
Vem gav dig vägen till San Tomé, visade vägen till San Tomé
Vägen till San Tomé
Jag längtar, jag längtar till marken på San Nicolau
Jag längtar, jag längtar hem till mitt San Nicolau

Skriver du mej så skriver jag dej
Glömmer du mej så glömmer jag dej
Tills den dan du kommer igen

Gitarr: Lasse Hagborg
Text och sång: Herman Erik Gumaelius

Utsikt från bron på Sankt Lars

Å-syn / Lunds Källarduo

Att trampa uppå Höje å på en velociped

Det kunde va en ganska häftig grej

Men utan flyt det verkar som om allting gick på sned

Här är väl ingen cykelpassage, säj?

Nu är det dags att städa upp här, kära Lundastad

För vi ska hyra ubåt och förresten vet ni vad

Ulf Peder Olrog kommer då helt säkert ner en stund

Från himmelen och hälsar på i Lund!

Så låter det på svenska 5: Natten faller över Deltat (Darkness on the Delta)

Natten faller över Deltat (Darkness on the Delta)

Som nummer fem i serien ”Så låter det på svenska”,  vill nu Lunds Källarduo, Herman Erik Gumaelius och Lasse Hagborg (gitarr), fånga stunden i en  1930-talsblues från USAs djupa söder, ”Darkness on the Delta” (Livingston/Nieburg/Symes).

Svensk text Herman Erik Gumaelius "Natten faller över Deltat"

Full Text

Natten  faller över Deltat
Och mitt hjärta är så lätt
Natten  faller över Deltat
Och det känns så lugnt och skönt på något sätt

Bomullsfält är runt omkring mig
Mörkret fylls av lågmält sång
Gud är god som lät mig finnas
Här där Missisippifloden har sin gång

Ligger här i natten
Hör på näktergalen högt i himlen där
Hör de glada skratten
Här vid flodens vatten
Alla Guds barn har nån dom har kär

Natten  faller över Deltat
Bara himlen nu jag ser
Natten  faller över Deltat
Jag vill dröja här i tryggheten den ger

Lounging on the levy
Listening to the nightingale way up above
Laughter on the levy
No one’s heart is heavy
All God’s children got someone to love

When it’s darkness on the Delta
That’s the time my heart is light
When it’s darkness on the Delta
Let me linger in the shelter of the night

Ligger här i natten
Hör på näktergalen högt i himlen där
Hör de glada skratten
Här vid flodens vatten
Alla Guds barn har nån dom har kär

Natten faller över Deltat
Och mitt hjärta är så lätt
Natten faller över Deltat
Och det känns så lugnt och skönt på något sätt

Så låter det på svenska 4: "Petit pays", och en översättares dilemma...

Av hav och sand (Petit Pays - Cesária Évora)

Lunds Källarduo, Lasse och jag, gillar ljudet vi får när vi spelar in låtar nere i vår källare på Järnåkra. De gamla tegelväggarna har sin egen fina akustik. Men så blev vi en källarduo utan källare när den fick översvämning och behövde renoveras. Och hellre än att pröva något annat tog vi paus och höll tyst.

Men nu är vi i gång igen, och fortsätter serien på YouTube som vi kallar "Så låter det på svenska". Hittills har vi ju lagt ut "Kyss mig, min älskling" (Bésame mucho), "Höstlöv som faller" (Les feuilles mortes eller Autumn leaves), och "Älska dig är allt jag kan" (Malaika), från  Mexiko, Frankrike och Kenya respektive. Men så hade jag i en intervju i Sydsvenskan nämnt också Kap Verdeöarna, och tänkte glatt att efter dessa tre skulle nu en översättning av Cesária Évoras "Petit pays" kunna passa.

Jag borde ha tänkt efter före. Dels är portugisisk Kap Verdecreol långt ifrån portugisiska, dels går de första raderna av "Petit Pays", så här:

Full Text

La na céu bô é um estrela ki ka tá brilha,
Li na mar bô é um areia ki ka tá moia.

Det blir i svensk översättning "I himlen är du en stjärna som inte lyser, i havet är du ett sandkorn som inte är vått"...

Hm, en utbränd stjärna och ett torrt sandkorn? Jag menar, anspråkslöshet är en dygd, men det får väl vara nån måtta!

Och vad gör man av det? Som tur är finns då ordet "tolka",  som också kan betyda "att söka den egentliga innebörden av ett dunkelt uttryck".

Så ingen översättning, men i stället en tolkning så här:

Du är kanske ingen stjärna, mitt lilla land
Du är kanske bara klippor, och hav och sand
Men du ligger där i solen, vid havets rand
Fyllt av kärlek och musik,
Med morna och coladéra,
Fyllt av kärlek och musik,
Med batuc´ och funaná                

Sollysta öar, mitt hjärtas land
Kargt och rikt på samma gång
Med kärleken som din gåva
Kargt och rikt på samma gång
Med musik, och dans och sång

Mit lilla land, av hav och sand
Mitt lilla land, av hav och sand

Mitt lilla land, jag saknar dig
Min längtan den försvinner ej

Petit pays, mitt lilla land
Petit, petit, av hav och sand  

Från "Nu är det sommar" till "Lund-en-stund"

Den som har läst vad jag har skrivit på den här hemsidan vet redan att jag har ett förflutet på Polhemskolan i Lund. Det jobbet gav få lediga stunder, och inte blev det mycket bättre i fortsättningen heller. Musik och diktning fick stanna i bakgrunden ända fram till mycket mogen ålder.

Så träffade jag Herbert Thuresson vid ett besök på hemmaplan och närmast av en slump.  Herbert hade varit lektor på min gamla skola, bodde på en gård ute i Lilla Bjellerup, och hade ett outsinligt antal melodier som han ville ha texter till.

Genom e-mejl Botswana - Sverige och vice versa samt hemmabesök hölls kontakten vid liv. Jag skrev texter, och vi spelade in visor i hans vardagsrum. Det hela ledde så småningom fram till albumet "Nu är det sommar" som gavs ut år 2006 till 150-årsminnet av upptäckten av den röda näckrosen i Fagertärn.

I skivan ingick åtta av Herberts melodier, bl a sommarlåten "Nu är det sommar" som gav albumet dess namn. Den sammanfattades av en åhörare så här, "Den gör en glad", och det är ju ingen dålig recension.

Men vi hade gjort fler visor. När Herbert gick bort för några år sen tänkte jag att han nog gärna hade velat att också de spelades någon gång.

Här kommer nu fyra av dem. Texterna finns på hemsidan under "Poesi",  melodierna är Herberts egna med honom själv på dragspel eller synt. 

Först två av den mer lättsamma sorten.

Vår(regns)visa:

Och Kris i Paradis:

För ett mer filosofiskt Konceptionsmoment:

Och till sist en visa om honom själv. Herbert 70:

Alltid ihågkommen är du Herbert!

---

Sen är det ju ganska kul att kunna konstatera att nya visor dök upp igen efter ett uppehåll, och att grannen, vännen - och adjunkten på Polhemskolan! - Lasse Hagborg befanns ha ett stort antal gitarrer som han gärna trakterade.

Nere i källaren på Järnåkra kom vi två, "Lunds källarduo", att producera albumet "Poetry's Way". Där ingår den nya visan "Lund-en-stund", och Lasse och jag tvingas förvånat konstatera att vi är ganska ensamma om att sjunga om dagens Lund. Hur kommer det sig? Hur vore det med exempelvis en Lundensisk spårvagnsvisa?

Med snabblån av inspiration och melodi från ett par verser som finns i Herberts Vår(regns)visa - kolla gärna upp den - t.ex. något i den här stilen:

Spårvagnen rullar, spårvagnen rullar,
uppåt mot Brunnshög i sakta mak,
spårvagnen rullar, spårvagnen rullar,
du sitter fram och jag sitter bak.

Vår gamla stad har en ny attraktion,
den börjar redan vid våran station
så komfortabel för varje person
det enda som fattas är television.

Fast där kan jag vara felunderrättad. Det kanske t o m blir storbildsskärm! 

Kanske är det också lite väl tidigt med en spårvagnsvisa redan nu, men inte desto mindre: Hur vore det med några nya sånger om Lund? Här i vår stad finns ju massor av musiker och versmakare och motiv saknas inte.

Denna tanke överlämnas med varm hand. Och om någon vill lyssna på "Lund-en-stund" så finns låten på Spotify.

Så låter det på svenska 3: Älska Dig Är Allt Jag Kan (Malaika)

Älska Dig Är Allt Jag Kan (Malaika)

Som nummer tre i serien "Så låter det på svenska" har vi här försökt tolka den unge älskarens klagan i swahililåten "Malaika" (Adam Salim / Fadhiri William).

Många känner till låten men hur många vet vad den egentligen handlar om?

FULL TEXT

Malaika, nakupenda malaika
Malaika, nakupenda malaika
Nami nifanyeje
Kijana mwenzio
Nashindwanamali sina we
Ningekuoa kidege
Nashindwana mali sina we
Ningekuoa kidege

Min ängel,  jag älskar dej min ängel
Min ängel,  jag älskar dej min ängel
Men vad kan jag göra
Jag är bara en ung man
Jag är fattig som en kyrkråtta
Älska dej är allt jag kan

Pengar, om jag bara hade pengar,
Pengar, om jag bara hade pengar,
Men vad kan jag göra
För att slippa hjärtats kval
Jag är fattig som en kyrkråtta
Och jag har ju inget val

Fågel, i min tanke alltid du,
Fågel, lilla fågel,
Om du kunde bli min fru,
Men vad kan jag göra
Ödet har besegrat mej
Jag är fattig som en kyrkråtta
Allt jag kan är älska dej

Fågel, i min tanke alltid du,
Fågel, lilla fågel,
Om du kunde bli min fru,
Men vad kan jag göra
Ödet är min överman
Jag är fattig som en kyrkråtta
Älska dej är allt jag kan